That some bullshit
Herregud alltså, jag är så glad men ledsen på samma gång. Jag vet att det är massa depp på den här bloggen men jag skiter i om ni läser eller inte. Det här är till för att jag ska kunna läsa när jag blir äldre och se vad jag har gått igenom eller när jag mår som sämst så jag får se vart jag har hamnat.
Det här med att jag skrev alkholist? Det är för att det är sant. Det började med att chilldricka då och då i somras. Inte så att jag kände av det men ändå dricka. Sen blev jag dyngrak en gång. Och det var där allting började. Det börjar med en cider. En klunk. Sen går det inte att sluta förrän jag däckar eller alkoholen tar slut. Jag mår så bra när jag dricker. Jag blir glad då, så jävla mycket gladare än annars. Varje dag går tanken genom huvudet som "tänk om jag skulle ta mitt liv nu. Fyfan vad skönt det skulle vara". Det jag lever med, det är fan ingen dans på rosor. Någonstans. Det roliga är, att typ ingen vet hur jag mår egentligen. Det är bara den här bloggen som vet. Annars skulle jag väl ligga inne på psyket just nu. Men eh man är ju la snart 16 så vafan yolo. Eller inte.
Skolan går bara neråt. Mitt mål är studenten, skiter i om jag får F i 40 ämnen om det skulle va så. Bara jag kan ta studenten så blir jag nöjd.
Älskling har flyttat hem till sin lägenhet nu oxå. Dock får han sova hos oss när han vill. Utan problem lixom. Men när han inte gör det, ja då känns det så ensamt. Ikväll är en sån kväll. Varit hos honom hela kvällen men måste sova själv. Jobbigt jobbigt.
Vill ni fråga några personliga frågor så finns jag på kik: emelieavenmark
eller på ask om ni vill fråga anonymt: snoppsson
Klarar inte av att skriva mer nu, hjärnspökerna och paniken tar över..