Min prinsessa
Saknar hennes fasoner som hon höll på med, att ta in henne från hagen. Saknar att kunna sätta den där galoppen tillslut. Att skratta åt henne när hon gav mig dom där blickarna. Uteritterna på henne..
Min dam. Henne glömmer jag aldrig. Saknar henne så jävla mycket. Vi var soulmates.. Jag vill bara upp på hennes rygg igen, känna hennes päls mot min hand och rida ut skrattandes på henne för hon är så lugn. Skriver detta i tårar för jag saknar henne så <3
(Min förra medryttarhäst som jag var medryttare på i 2 år innan Wille)